Rebecca & Fiona sticker i ögonen

Jag har funderat över varför jag blir så provocerad av "fenomenet" Rebecca och Fiona. De syns överallt, fick en egen TV-serie, är unga och framgångsrika DJ:s.

Det är givetvis till stor del avundsjuka. Att kunna försörja mig som DJ har jag länge drömt om, men det är få förunnat. Jag har aldrig sett eller hört Rebecca eller Fiona spela, så jag kan inte uttala mig om ifall de gör ett bra jobb eller inte. De är säkert duktiga, annars hade de inte lyckats så bra som de har gjort. Men det finns även andra faktorer som jag tror spelar in.

Båda flickorna kommer från privilegierade bakgrunder, med "kända" pappor. I alla fall verkar det vara viktigt att detta påpekas i alla intervjuer som jag har läst om dem. Jag blir mäkta irriterad på detta. Intervjuerna handlar till mångt och mycket om att R & F är något slags undantag i en mansdominerad bransch, nästan som om de vore pionjärer. Också enormt provocerande för mig.

Anledningen? Jag har DJ:at i sex år. Jag har inga kända föräldrar. Jag har knappt några släktingar i Sverige. Jag är andra generationens invandrare och kommer från en byhåla på landet. Jag har börjat från noll. Jag flyttade till Göteborg när jag tog studenten utan att känna en kotte i staden. Nätverkade som en galning. Jag har kämpat hårt för att komma dit jag är i dag. Jag vet att jag är en förbannat bra DJ. Inte bara för att vara kvinna - jag är BRA. Punkt. Inte belönas jag med en TV-serie eller helsidesreportage i dagstidningar för det.

Vad lär vi oss då av detta? Har du inte penis så funkar pengar lika bra. Eller pappor med båda delarna.