söndag 13 februari 2011

Om vraket känt som Melodifestivalen

Som många andra musikälskare avskyr jag Melodifestivalen. Det har inte alltid varit så. 

När jag var liten var det en högtidlig tillställning. Under större delen av tonåren "fick" man inte gilla melodifestivalen. Det hade en stor töntstämpel på sig och kunde likställas med dansbandsmusik. Men någonstans, i samma veva som Irland slutade vinna ESC varenda år, fick tävlingen en make-over och i mitten av 00-talet var det okej för folk i alla åldrar att titta på den. Helt utan ironi! Melodifestivalen fick en nytändning och intresset var större än någonsin. Vad gjorde SVT då? Jo, ändrade konceptet helt och hållet till något som snarare liknar Idol-auditions än genomtänkta bidrag. Why, SVT, why??

Varför inte bara låta det vara en tävling med en vinnare, åtta mediokra förlorare och ett jumbobidrag med noll poäng? Tidigare var det en bedrift för artister att lyckas komma med i "Mellon". Nu är det mer "vem har INTE varit med där?". I årets tävling har jag en personlig anknytning till två utav bidragen. Så har det varit de senaste åren. Känslan av exklusivitet är som bortblåst.

Jag hade det stora (miss)nöjet att snubbla över gårdagens deltävling. Nu förstår jag vad kvällspressens löp versal- och fet-textat om. Det var som en bilolycka. Klämkäcka och stelt inövade repliker av programledarna, besvärande "sketch"-presentationer av artisterna samt supertråkiga bidrag.

Om musikvärlden vore The Office så skulle Melodifestivalen vara den jobbigt pinsamma chefen David Brent. En arrogant, misslyckad pajas med noll självinsikt. Snälla SVT. Lägg ner. Eller gör om. Och gör rätt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar