Domedagsbonanza!

Världen har kanske aldrig tidigare tett sig så bisarr som år 2012, vilket är ett tecken på att di dära indianerna nog hade rätt och att det faktiskt är dags att ta ner skylten för gott. Detta avsked kräver givetvis sitt monumentala soundtrack. Jag listar här mina fem måstelåtar inom genren "hej då":

5. Europe - The final countdown

Obligatorisk för alla att nynna på hela 20 december.

4. 'N Sync - Bye bye bye

Alla delar upp sig i grupper om fem och lär sig dansen illa kvickt! (Jag vet att ni dansade till den framför MTV 1999.)

3. R.E.M. - It's the end of the world as we know it

En självklar domedagsdänga som blir bättre när Peter Griffin sjunger den i bilen efter sin stroke. 

2. Spice Girls - Goodbye

Detta adjöss till Geri var för 15-åriga mig mer tårdrypande än slutet på Lejonkungen. *snörvel*

1. Ultravox - Dancing with tears in my eyes

Jag kan med stor säkerhet säga att denna musikvideo är vad som framkallade mina första känslor klassade som "ångest". Som nyfiken och naiv sjuåring insöp jag varenda bildsekvens och var till slut övertygad om att detta var en video från framtiden och att vårt grymma öde inte gick att påverka. Jag är fortfarande inte övertygad om motsatsen. Vem ligger under en filt med mig den 21:a och kramar min hand?

Gagalicious

Det har varit dåligt på uppdateringsfronten för min del på sistone, detta p g a tidsbrist. Nu måste jag i alla fall meddela att jag är med i Metros Lady Gaga-tävling där man kan få chansen att bli hennes assistent för en dag. Just nu ligger mitt bidrag på första plats, och jag hoppas att det så förblir tills tävlingen stänger den 29:e april. Rösta gärna på mig, allt som krävs är ett klick.

Händer i helgen v. 12

I morgon var det meningen att jag skulle se IAMX på Nalen samt intervjua frontfiguren Chris Corner för ElektroSkull. Så blir det dessvärre inte, då spelningen är inställd pga att Chris är sjuk. Nytt datum för konserten är satt till den 13 maj. 

Samma kväll kör SGA sin månatliga klubbkväll på Fabriken. 

Det blir mer Fabriken i dubbel bemärkelse i helgen; Pouppée Fabrikk spelar där på lördag med Ekobrottsmyndigheten som uppvärmare.

En bit av Ibiza

Jag har hela tiden legat lite efter när det gäller den här dealen med Swedish House Mafia. De har rönt enorma framgångar, främst utomlands, där de har spelat inför tiotusentals människor åt gången i bland annat Tyskland och USA. I fredags hade jag det stora nöjet att få bevittna Sebastian Ingrosso då han gjorde en extrainsatt spelning på Münchenbryggeriet i sin hemstad Stockholm. På Facebook-eventet hade närmare 4 000 personer tackat ja till inbjudan för spelningen på lördagen, och mycket riktigt var den spelningen slutsåld sedan länge. Folk skrev i desperation i event-loggen där de erbjöd sig betala tusentals kronor för en enda biljett. Galenskap. 

Nästan lika mycket galenskap var det på själva spelningen. Jag, som är en erfaren klubb- och konsertbesökare, har inte upplevt ett motsvarande tryck på något electro-relaterat evenemang förut. Det man kan komma närmast är Röyksopps spelning på Arvikafestivalen 2009. Ingrossos livfulla gig kantades av eld, massa rök och konfetti. Det kändes som en bit av Ibiza mitt i snorkalla Stockholmsnatten. Nu börjar jag greppa vad grejen är med Ingrosso & co. He sure fucked that club in the pussy.

Ett par festivalsläpp

Förra året knep de Skinny Puppy till sin festival. Dagens bandsläpp för Putte i Parken bjuder till bodysyntharnas förtjusning på bland annat Pouppée Fabrikk.

Wave Gotik Treffen meddelar att Stockholms stoltheter The Pain Machinery är bokade till årets upplaga av festivalen. De sällar sig till den mäktiga line-upen som består av bland annat Red Lorry Yellow Lorry, Nitzer Ebb, Hocico och Fields of the Nephilim.

It's kent o' clock!

Har spenderat fredagskvällen i Psykbunkern. Spännande värre!

I morgon spelar Laibach på Tyrol här i Stockholm. I won't be there, men ni kan skymta mig på efterfesten på Kolingsborg.

Händer i helgen v. 8

I kväll DJ:ar jag på SGA Club night på Fabriken i Stockholm tillsammans med DJ Discarded och DJ Rotor. Endless Shame spelar live och inträdet är 100 kr.

I kväll spelar även Alice in Videoland på Pluto. Dessutom har Henric de la Cour (Yvonne, Strip Music) premiär för sitt nya soloprojekt. DJ:ar gör Bob Lol (Stefan Looström), CK samt Jami.

På tal om Jami; i morgon slår densamme upp portarna till det gamla haket Grottan för en "exklusiv kväll" som går under namnet Goth och blandat. Vid skivspelarna finns förutom Jami även Svartin (Adina Hargeby).

IAMX' nya video

I dag är det premiär för IAMX' nya video, "Ghosts of Utopia". Enjoy!

Internationella EBM-dagen

I dag är det alla EBM-nördars stora högtidsdag, International EBM day. För de icke-invigda kan jag förklara att det beror på datumet 24/2 som förknippas med, just det, Front 242.

Jag hade det stora nöjet att diskutera 242-fixeringen med Patrick Codenys från ovan nämnda band under ett besök i Bryssel förra året. Man kan säga att nöjet var på min sida. Jag berättade bland annat om den allmänna 242-fixeringen hos synthare, och om Facebooksidan "Things 242" där medlemmarna lägger upp bilder där siffran syns (oftast registreringsskyltar och kvitton). Han verkade uppriktigt förvånad över detta fenomen och hade ingen aning om att folk i kretsen var så upphängda på denna sifferkombination. Jag frågade honom vad den betyder och var det kommer i från. "Ingenting. Det är bara en estetisk fråga - vi tyckte det såg snyggt ut och funkade internationellt." Så tyvärr, konspirationsfantaster, det är inte mer spännande än så.

Det är för övrigt roligt att Front 242 har fått en nytändning "tack vare" senaste tidernas händelser i Libyen. Väldigt välförtjänt, om ni frågar mig. "Funkhadafi" är tveklöst en av de bästa låtarna inom genren genom alla tider.

Erasure till Hultsfred

Erasure kommer till Hultsfredsfestivalen. Kan tyckas att de borde spela på Arvikafestivalen i stället, men chansen är väldigt liten eftersom de två festivalerna krockar i år... Undertecknad skulle behöva klona sig under 14-16 juli i år.

Pouppée Fabrikk & Ekobrottsmyndigheten

Den 26 mars spelar de svenska EBM-legenderna Pouppée Fabrikk tillsammans med Ekobrottsmyndigheten på Fabriken i Stockholm. Kvällen har fått namnet Fist Fight Night och anordnas av Fist Fight Records.

Lady Gaga i tårar

Du vet att du är en superstjärna när din tolv minuter långa medverkan i CBS 60 Minutes får ett fem minuter långt "behind the scenes"-klipp.

Se intervjun med Lady Gaga i sin helhet här:

Bodyfest 2011

I egenskap av festivalgeneral för Bodyfest kan jag i dag stolt avslöja att den andra upplagan av festivalen kommer att hållas på Nalen den 1 oktober 2011. Bandsläpp, biljettinfo samt annan information kommer inom kort!

Rebecca & Fiona sticker i ögonen

Jag har funderat över varför jag blir så provocerad av "fenomenet" Rebecca och Fiona. De syns överallt, fick en egen TV-serie, är unga och framgångsrika DJ:s.

Det är givetvis till stor del avundsjuka. Att kunna försörja mig som DJ har jag länge drömt om, men det är få förunnat. Jag har aldrig sett eller hört Rebecca eller Fiona spela, så jag kan inte uttala mig om ifall de gör ett bra jobb eller inte. De är säkert duktiga, annars hade de inte lyckats så bra som de har gjort. Men det finns även andra faktorer som jag tror spelar in.

Båda flickorna kommer från privilegierade bakgrunder, med "kända" pappor. I alla fall verkar det vara viktigt att detta påpekas i alla intervjuer som jag har läst om dem. Jag blir mäkta irriterad på detta. Intervjuerna handlar till mångt och mycket om att R & F är något slags undantag i en mansdominerad bransch, nästan som om de vore pionjärer. Också enormt provocerande för mig.

Anledningen? Jag har DJ:at i sex år. Jag har inga kända föräldrar. Jag har knappt några släktingar i Sverige. Jag är andra generationens invandrare och kommer från en byhåla på landet. Jag har börjat från noll. Jag flyttade till Göteborg när jag tog studenten utan att känna en kotte i staden. Nätverkade som en galning. Jag har kämpat hårt för att komma dit jag är i dag. Jag vet att jag är en förbannat bra DJ. Inte bara för att vara kvinna - jag är BRA. Punkt. Inte belönas jag med en TV-serie eller helsidesreportage i dagstidningar för det.

Vad lär vi oss då av detta? Har du inte penis så funkar pengar lika bra. Eller pappor med båda delarna.

Arvikasläpp!

Inte synthigt den här gången, men håll till godo... snart så!

IAMX [uk]
Popof [fr]
Style Of Eye [se]
Emmon [se]
Icona Pop [se]

Zero lägger ner papperstidningen

Zero Music Magazine upphör efter 16 år att existera som papperstidning. Däremot kommer de att fortsätta finnas som nättidning, skriver Petter Jahnstedt och Jon Josefsson i ett meddelande på hemsidan.

The Ricky Gervais Show

Den här serien har gått mig helt förbi. Jag har väl mer eller mindre medvetet undvikit den, då jag inte gillar den brittiska (original)versionen av The Office. (Däremot älskar jag den amerikanska upplagan!)

Men det här är friggin' brilliant! Det var längesedan jag skrattade så mycket. Det är alltså ett podcastprogram med ett par år på nacken som har fått nytt liv genom tokrolig animation. Streama det senaste avsnittet av The Ricky Gervais Show online här.

Lady Gaga vinnare på Grammy awards

Lady Gaga vann inte mindre än tre priser på årets Grammy awards, bl a för bästa låt (Bad Romance).
Hon anlände till galan i ett ägg som bars över röda mattan. Helt normalt i Gaga-land.

Seth MacFarlane hos Conan O'Brien

Jag älskar både Family Guy och Conan O'Brien, så det här är rena julafton för mig:

Om vraket känt som Melodifestivalen

Som många andra musikälskare avskyr jag Melodifestivalen. Det har inte alltid varit så. 

När jag var liten var det en högtidlig tillställning. Under större delen av tonåren "fick" man inte gilla melodifestivalen. Det hade en stor töntstämpel på sig och kunde likställas med dansbandsmusik. Men någonstans, i samma veva som Irland slutade vinna ESC varenda år, fick tävlingen en make-over och i mitten av 00-talet var det okej för folk i alla åldrar att titta på den. Helt utan ironi! Melodifestivalen fick en nytändning och intresset var större än någonsin. Vad gjorde SVT då? Jo, ändrade konceptet helt och hållet till något som snarare liknar Idol-auditions än genomtänkta bidrag. Why, SVT, why??

Varför inte bara låta det vara en tävling med en vinnare, åtta mediokra förlorare och ett jumbobidrag med noll poäng? Tidigare var det en bedrift för artister att lyckas komma med i "Mellon". Nu är det mer "vem har INTE varit med där?". I årets tävling har jag en personlig anknytning till två utav bidragen. Så har det varit de senaste åren. Känslan av exklusivitet är som bortblåst.

Jag hade det stora (miss)nöjet att snubbla över gårdagens deltävling. Nu förstår jag vad kvällspressens löp versal- och fet-textat om. Det var som en bilolycka. Klämkäcka och stelt inövade repliker av programledarna, besvärande "sketch"-presentationer av artisterna samt supertråkiga bidrag.

Om musikvärlden vore The Office så skulle Melodifestivalen vara den jobbigt pinsamma chefen David Brent. En arrogant, misslyckad pajas med noll självinsikt. Snälla SVT. Lägg ner. Eller gör om. Och gör rätt.